Alexandrit

Mineral grupp: Krysoberyll
Kemi: BeAl2O4
Färg: Guld-gul, grön-gul, grön, brun, röd
Kristallsystem: Ortorombisk
Mohs hårdhet: 8,5
Ljusbrytning: 1.746 – 1.763
Dubbelbrytning: 0.007 – .011
Densitet: 3,70-3,78

Kan förväxlas med:

Syntetisk Safir, syntetisk spinell, andalusit, pyrop granat och det finns även syntetisk alexandrit även om man isåfall oftare använder färgväxlande syntetisk safir vilken är billigare.

Behandlingar:

Normalt sett är alexandrit obehandlad och även om försök gjorts så förefaller man inte kunna förstärka färgväxlingseffekten med behandling med värme. För stenar av lägre kvalitet har man ibland använt olja för att dölja sprickor.

Lämpliga instrument för ID:

Mikroskop/Lupp kan visa de för alexandrit typiska inneslutningarna.

Chelsea filter kan också vara användbart då alexandrit blir röd pga sitt krom innehåll.

Färgväxlingseffekten i olika ljus är den viktigaste egenskapen att konstatera (ingen färgväxling=ingen alexandrit). Därvid får man jmf mellan dagsljus och lampljus (ej Led).
Refraktometer och  densitetsmätning är också viktiga verktyg.
Kända fyndplatser:

Hittades första gång i uralbergen 1830 och fick sitt namn efter Tsar Alexander II. Dock är de ryska fyndigheterna i dagsläget utbrutna och numera finns de största fyndigheterna i Sri Lanka, Zimbabwe och Brasilien. Även Burma, Madagaskar och Tanzania har fyndigheter av betydelse.

Kuriosa/Övrigt:
 

Den hittills största funna alexandriten blev funnen på Sri Lanka 1876 och det största slipade exemplaret väger 66 carat och finns på Smithsonian Institution in Washington DC.